Idag så lades den sista biten för att anse sig själv som en kock, Kläder beställdes skjorta byxor förkläde mössa och tofflor kort kommer sedan när allt har anlänt. Och så var det en knivman över och visade vad man kunde beställa. Jag var smart och tog medel nivån på knivarna. Man vill som sagt inte gå ut för hårt, finknivar kan man sedan köpa som en examens present till sig själv, då man sedan ska ha dem resten av sitt nya liv.
onsdag 16 september 2009
nu börjar det kännas på riktigt
Idag så lades den sista biten för att anse sig själv som en kock, Kläder beställdes skjorta byxor förkläde mössa och tofflor kort kommer sedan när allt har anlänt. Och så var det en knivman över och visade vad man kunde beställa. Jag var smart och tog medel nivån på knivarna. Man vill som sagt inte gå ut för hårt, finknivar kan man sedan köpa som en examens present till sig själv, då man sedan ska ha dem resten av sitt nya liv.
tisdag 15 september 2009
första dagen i skolan
Idag så blev jag lite frågande av mig själv, när jag gick ut för att ta lite kort uppe på den högsta punkten här i Kungshamn. Första skoldagen avklarad å nu börjar verkligen mitt helt nya liv. När jag tog dessa kort så slog det mig hur mycket människor har betytt för mig under dessa år. Jag kommer inte att skriva ut några personer så där på rak arm, utan ni som läser min blogg. Ni alla är träffade. Så jag gör det lite lätt för mig och ger ut en väldigt fin låttex från Within Temptation som jag tycker är passande
Memories!
in this world you tried,
Not leaving me alone behind.
There's no other way,
I pray to the gods let him stay.
The memories ease the pain inside,
And now I know why.
All of my memories keep you near.
In silent moments,
Imaging you here.
All of my memories keep you near,
In silent whispers, silent tears
Made me promise I'd try,
To find my way back in this life.
Hope there is a way,
To give me a sign you're okay.
Reminds me again it's worth it all,
So I can go home.
All of my memories keep you near.
In silent moments,
Imaging you here.
All of my memories keep you near.
In silent whispers, silent tears.
Together in all these memories,
I see your smile.
All of the memories I hold dear.
Darling you know I'll love you,
Until the end of time.
All of my memories keep you near
In silent moments,
Imaging you here.
All of my memories keep you near,
In silent whispers, silent tears.
måndag 14 september 2009
And way I went
Detta nedan skrev jag för 2månader sedan efter jag hade haft ett givande möte med min egna karriärscoach Tack för allt Pia. å tycker att det är ett passande tänk nu när min resa just har börjat.
Hur ska man förklara vad och hur man känner, när man inte själv vet svaret i den frågan.
Man har frågat sig själv så många gånger, men varje gång kommit fram till olika svar.
Vem kan man lita på sin hjärna eller sitt hjärta båda styr varandra på gott och ont.
Man har prövat att gå på känslan sin egen, men allt för många gånger har man blivit bedragen av sig själv. Trots att man litade på sig själv från första början. Vem ska man våga lita på i fortsättningen nu. Livets svåraste spel är just spelet om livet, det som varit, det som händer nu, men den viktigaste och mest avgörande delen, vad som händer framöver.
Vem kan styra, vem trillar ditt igen….in i det snurrande vattenhjulet, som är både hårt och mjukt. Med mycket skratt men även en dos av gråt, ångest och rädsla, över livets stora och små avgörande frågor. Hur och vad ska man kämpa? Man vet själv om att man alltid har flera olika valmöjligheter, för sig själv och kan välja fritt. Eller trycka paus/stopp och gå vidare till nästa fråga med samma valmöjligheter. Oftast spinner man bara vidare och hoppar över det viktiga, just det man söker? De mörka svaren inom sig.
Sedan visar sig att den flykten bara gjorde att man en tid senare, var åter på rutan där man startade. Och först då vet man vilka val man har och hade för sig själv, och att man valde fel hela vägen bort. Så nu börjar man sakta att förstå vem man själv är i hela kedja, och vet nu om att man kanske behöver lite längre betänker tid, när det gäller sitt eget val i dem stora och svåra frågorna i livet.
måndag 7 september 2009
Håller mitt ord.
Sara- Mia- Kalle-Gurra detta trodde ni inte väll, eller i varje fall inte när vi låg där vid gräset längst kanalen efter en hård festnatt å morgon i Köpenhamn. Sara å Mia det blev en gräsand (fågeln som låg och sov brevid oss när vi anlände) som uppstart för mig här på Bloggen. I fortsättning så kommer det mesta handla om mitt liv och utbildningen nere i Kungshamn, och den stora omställning från "Storstaden till lila byn"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
